Midsommar 1937. Från Johannes Kallins Dagböcker

Onsdagen den 23 juni 1937

”Det blåser rätt så hårt från öster, och var gång solen går ner eller molnen går för solen så känns det svalt. Jag har inte gjort något idag, klädde mig på förmiddagen och åkte till Näsåker var till jägmästare Ekman och tänkte mig få pengar för timret Jag leverera i vinter. Ekman hade inga pengar inne så han ville skriva ut en check, men jag sade det fick bero till efter söndag så skulle jag gå dit och hämta ut mina pengar allrahelst som Handelsbanken var stängd i dag. Så gick jag till Strömnäskontoret och där fick jag 500 kr. för de timmer de hade köpt av mig. Jag var in hos Johan Eriksson och handla för 3,75. Nu i afton har jag varit till Gottfrid Johansson och haft honom att klippa håret av mig. Barnen fick 25 öre av mig, Hans har gått till Prästnipan på midsommarfest i kväll.

I går var jag till Moflo åkte härifrån kl. 8 på morgonen, var till Valter Kallin och båda honom att gå på Mofloskogen och se gamla minnesställen från min getaretid, se fäbovallen där Moflobönder hade sina fäbodar på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet men måst flyttå bodarne för skrömta och även för de vilda djuren, mest för björnar som stod på kvällar å nätter utanför ladgårdsdörren och med sina ramar skakade i grindarna som var istället för dörrar. Fäbodflickorna måste ständigt ha elden brinnande för att när björnen kom slunga en eldbrand emot den, för elden måste han sky.

Vi undersökte vallen och störelsetomtarne och i norra sidan av vallen var en knut kvar av ett hus, fyra varv ruttet och med mossa överväxt. Det kändes mycket underligt att stå inför våra förfäders, under mossa vilande arbete, ett hundrafemtioårigt verksamt liv sedan. Även sökte vi reda på fäbokällan, som jag och Olof Lidén drack ur vintern 1897 när vi högg timmer där, När vi kom till källan och skulle dricka med en näverskopa så låg tvärsöver källan en tre-fyra ryggkotor av utseende härstammande av en människa. När Olof kom i beröring med näverskopan med knotorna försvann de som ett trolleri och sågs ej mera, men vi drack ändå av vattnet samt omtalade när vi kom till lastplatsen vad vi sett för våra Pappor och min och Olofs broder som ock var med. Nu hade Valter å jag rustat oss med en skyffel och grävde upp källan, en trettio tum djup, fann intet annat än två alnar lång bake som var hugget en 8 tum lång hak samt även i källans botten rullar av näver härrörande av alla näverskopor som under tiders lopp gjorts och druckits ur samt lagts i källan för att småningom sjunka till botten. Hade jag haft en yxa och en gräfta skulle jag nog gjort en stor utgrävning för att se om något skelett hade funnits där.

Från källan gick vi på stenknösen där jag getat korna så många år och där jag och Viktor och Ella Nordqvist 1893 såg den stora härvan människohår liggande på en avsättning i stenhällorna och såg vi detta hår liggande på samma ställe i flera dagar och jag tog håret på en lång stör och lyfte det från backen och skärskåda från alla sidor, ville även bränna upp det vid den getareld vi hade men Wiktor och Ella sade ifrån alldeles bestämt att det fick jag inte göra, kunde bli nått farligt med det. Men så en dag senare när vi kom dit var håret borta och vi såg det inte mera.

Det var med vemod jag såg barndomens minnen när man i sorglöshet lekte och vallade korna. Gick ner för bränna och till Wallgrens och såg på alla odlingar Frans Kallin utfört där. Odlat upp hela Wallgrens slotten och sått igen med frö, det växte rent oerhört där, få mera hö där än hemma i byn. Från Wallgrens gick vi landsvägen till Åkvissla också näset hem, det var vid halvfyra-tiden vi kom till Valter Kallins, drack kaffe och åt aftonvard där. Johan Eriksson hade ringt till Edvard, att kl. 7 skulle de ha mejerisammanträde så jag kunde inte hälsa på Nordkvist som han bad mig om.

kringelbodara i MofloJag ville lägga till en bild på en fäbodvall från Moflo, Kanske var de hit de flyttade när de inte kunde vara kvar för skömt och björn. Fäbodvallen på bilden är vad som kallas ”Kringelbodarna” som ska ha inspirerat Pelle Molin till både ””Kams”” och ””En fridens förmiddag”.

This entry was posted in Byar, Johannes Kallin, Moflo. Bookmark the permalink.

2 Responses to Midsommar 1937. Från Johannes Kallins Dagböcker

  1. Så trevligt att få läsa detta. Tack

  2. Så trevligt att få läsa. Tack