GLAD PÅSK!

YÅD328Bonad från hembygdsgården.

Glad Påsk önskar Ådals-Lidens hembygdsförening!

 

Missa inte:

Den 29 april berättar Bert-Ove Viklund  om arkeologifynd i trakten på Nämforsens hällristningsmuseum kl. 18.3020150429

Posted in Allmänt | Kommentarer inaktiverade för GLAD PÅSK!

Den bortglömda kyrkogården i Häxmo

Carl-Johan Nyberg från Forsåsmon har undersökt och skrivit om en kyrkogård som enligt sägen ska ligga i Häxmo. Vi har fått hans material och lägger här ut en PDF-fil för alla intresserade.

Utdrag från häftet:

Karta_RAÄ_haxmo”….1900-talets befolkning i vårt område (våra generationer) kunde berätta om denna begravningsplats. I folkmun kallad ”kolerakyrkogården”. Man visste att den fanns men ingen kände till den exakta platsen.

Även nu levande i området kan vittna om hur de äldre satte skräck i den yngre generationen så sent som på 1960-talet. En kvinna som jag nyligen träffat berättade att hennes svärfar hade varnat henne till försiktighet när hon vandrade i området. Hon skulle inte trampa på de dödas kyrkogård, för då kunde det hända att hon skulle få träffa de döda som ”gick igen”, hon skulle få se deras andar. Tidigare trodde man att de döda som inte låg i vigd jord visade sig för människorna som osaliga andar.

Berättelserna, som i sig var skrämmande, hade gått från generation till generation i mer än 200 år, när Riksantikvarieämbetet (RAÄ) 1968 kartlade platsen. Vid kartläggningen anger RAÄ att objektet är ”En plats med tradition” och den antikvariska bedömningen är att detta är en ”Övrig kulturhistorisk lämning”

1968 upprättas också ett handskrivet protokoll om dels terrängen och en detaljerad beskrivning om den exakta platsen. Här kan nämnas att man benämner platsen som en Kolerakyrkogård, men att man skriver ett frågetecken efter denna uppgift. Begravningsplatsen är 10 x 16 m med ett tiotal ”gravkullar”, Gravkullarna ligger oregelbundet inom den angivna ytan, och man noterar att de är 1,5 x 1 m och 0,2 – 0,3 meter i höjd. …”

Klicka på rubriken för att läsa mer:

Den bortglömda kyrkogården i Häxmo

Posted in Allmänt, Byar, Häxmo | Kommentarer inaktiverade för Den bortglömda kyrkogården i Häxmo

Några anteckningar om livet på landet. Del 1.

Jag har skrivit av en uppteckning av Johannes Kallin som han gjorde 1950, syftet var att berätta om gamla seder och bruk i slutet av 1800-talet. Uppteckningen är flera sidor, så jag har delat upp den här för att presentera den i bloggen. I den här texten har jag moderniserat språket något så att berättelsen ska bli lättläst. Men inte ändrat i meningar eller uttryck som han använder. Många uttryck har jag inte stött på, därför kan en del ord vara feltolkade/felstavade. / Britt-Inger Lidström

 

Några anteckningar om livet på landet

Av Johannes Kallin 1950

Jag vill med några enkla ord försöka skildra allmogelivet i övre Ådalarna vid 1880 och 1890-talen. Det är många seder och bruk som av den nyare tidens befolkning har kasserat och det gamla är bortglömt. Mycket har förenklats i arbetsväg, de fick slita mycket ont de gamla och jag vågar säga att ingen av nutidens ungdom skulle vilja axla på sig det arbete som bönder och torpare hade vid, vad vi kallar, den gamla goda tiden.

Man kan gott säga att bönderna levde på sina jordbruk vilket icke kan sägas om nutidens bönder, vilka för det mesta gör sina uppköp av livsmedel och delikatesser på handelsboden och att vad redskap och maskiner heter får de nu köpa i redskapsaffärer. Men så var icke förhållandet hos våra förfäder, de måste med egna händer tillverka sina redskap och kördoningar själva, de måste vara, vad man säger, tusenkonstnärer, snickare, smed, jämte kunnighet i alla andra yrken som berörde deras verksamhet.

Fullt utbildade mjölnare måste var och en bonde vara för alla var kvarnägare och skulle själv mala sitt inbärgade korn-, råg- och ärtskörd. Allt korn skulle torkas på lavar i bastun och bastuugnen eldades med björkved och ett dygn åtgick att torka två tunnor korn, en tunna på varje lave. Först maldes det kakemjöl till bakning av kornmjölskaka så maldes en sort som hette brömjöl och skulle vara mycket finmalet, de skulle baka osyrat bröd, stora kakor som var 65-70 cm i diameter och så tunna som papper. När dessa kakor var utkavlade på bakbordet så skulle den som ”kaste på” ta den tunna spjälken in under brökakan och kasta den på bröfjålen vilket var en stor konst att få den hel. När den kom på fjålen skulle den naggas med en stor bunt hopbundna hönsfjädrar, det var att kakan skulle bli så froppig som möjligt. När den var gräddad så veks den i fyra delar så den blev som en triangel. Dessa brökakor staplades på hyllor på höbörgsbotten, likt böcker i ett bokskåp. Detta bröd åts på många vis, det åts utan smör till kött, det doppades i spadet i köttgrytan, husmodern öste upp på varje mans brödkaka, blodbröd stekt i fläskflott m.m. och så var det vanligt att bryta (smula) ner i mjölken. Numera bakas ej detta goda osyrade bröd.

Brödnagg

Brödnagg av hönsfjädrar från Hembygdsföreningens samling

 

En av de grövsta kornsorterna maldes till grötmjöl och det skulle vara grovmalet, ju grövre ju godare blev gröten och hälsosammare än det finmalda som blev liksom mera klistrigt.

Råg odlades av varje bonde ganska mycket och det skulle malas till fint mjöl, det skulle bakas stora runda bullar, tjockkakebullar som de hette, de var 2 ½ tum tjocka och 10-11 tum i diameter, varje bulle var full dagsranson för två personer. Degen skulle stå och jäsa i tre-fyra dagar, men skulle omtröas en och två gånger dagligen, de sade att degen skulle sötna, de gräddades i bakugnen sedan denna eldas upp och de rakat ut glöd och aska. I varje bakning kunde det bli 8-10 bullar som samtidigt stoppades in i ugnen och som tillslöts med en brädlucka. Dessa hemrågbullar smakade gott och var mycket mättande.

Så hade de på den tiden ännu en mjölsort som kallades skräddmjöl som begagnades som vetemjöl, en halvtunna av stritt framkastat korn slogs upp i skrädverken där järngrinden fick nöta det en halvdag till dess det inte fanns en såda kvar, då togs från skräden och till blåsmaskinen där sådorna blåstes bort, sedan skulle det malas så fint som det överhuvudtaget kunde gå att mala. Detta mjöl ersatte vetemjöl vid kokning av välling och så bakades det en finare kaka till jul och gästabuden. Man tog även av några kilo korngryn innan det maldes, dessa gryn kokades i vatten tills den var alldeles mjuk då den silades upp och sedan kokades i mjölk samt vispades på lite kornskräddmjöl. Denna välling med sitt mjuka gryn var mycket närande (stoppande som de gamla sade) de kunde arbeta en hel dag efter att ha ätit ur ett trätråg av den.

Ärter odlades mera på 80–90-talet än nu. Det var mest gråärter (Jämtlandsärter) som odlades och ärterna spirades både i kokande och malet tillstånd. Till köttmiddag kokades gråärterna i vatten, med ombyte av det senare för att få bort värsta grönsmaken och när de var kokta slogs ärterna i köttsoppan och kokades upp, det begagnades så mycket ärter så soppan liknade mera en tjockvälling, men att den var kraftig säger sig själv. Vid malning av ärter måste de vara väl bastutorkade och hårda, skräning av ärter gick så till att kvarnstenen kilades upp med gättstocken (som det hette på kvarnspråket) till dess kvarnstenarna knappas vidrörde varandra, så slogs ärterna i kvarnstuten och damluckan drogs upp och stenarna började snurra och ärterna trilla i kvarnögat och stenarna klämde dem i halvor och kärnan blev befriat från skalet (ärtskröppen som det kallas) och när skräningen var fullbordat, skulle ärthalvorna sållas med handsåll, men varken skalet eller kärnan gick ned genom sållet utan den skickliga sållerskan sållade så att det blev en pyramidtopp mitt på sållet och på denna topp samlades allt som var lättare än kärnan och med fingrarna tog de bort toppen för varje sållning till dess det ej fanns några skal mera. Denna sållning måste de göra med kornet också, ända till mitten av 1890-talet då de gjorde sig blåsmaskiner som blåste bort sådorna. Det var mycket tröttsamt med sållningen, som vanligt var att husmodern skulle gå till kvarnen och sålla på eftermiddan, då skräningen för sig gått på förmiddan och malningen till mjöl skedde på natten.

När ärtorna var rensade från skalet slogs de upp i mjölkvarnen och maldes till fint gult mjöl och av detta mjöl bakades tunna fina ärtkakor, men det var icke alla som kunde kavla och grädda ärtkakor för ärtdegen var skör och spröd så det var endast de gamla skickliga storbagerskorna som kunde få tunna och hela kakor. Ärtkakorna var genast de var gräddade lite besk till smaken men ju äldre lagringstid det blev ju smakligare blev de och efter ett halvår blev de gula kakorna en delikatess.

Posted in Johannes Kallin | Kommentarer inaktiverade för Några anteckningar om livet på landet. Del 1.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR 2015!

img116Klicka på bilden för att läsa

(PDF-länk som öppnar artikeln på ny sida)

Ådals-Lidens hembygdsförening önskar alla läsare en riktigt God Jul med ett tidningsurklipp av en artikel som Paul Lundin skrivit, om krigsvintern 1939.

Posted in Allmänt, Paul Lundin | Kommentarer inaktiverade för GOD JUL & GOTT NYTT ÅR 2015!

Grattis till Paul Lundins minnesfonds stipendium 2014 Annagreta, Lena och Göran!

Paul Lundins stipendium delas ut till personer som på olika sätt arbetat i Paul Lundins anda kring hembygden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den 10 december delades stipendiet ut till Annagreta Eriksson Häggkvist från Holafors.

Motiveringen är ”För att på ett fängslande sätt berättat om hembygdens nutidshistoria från 1940-talet och framåt”

Annagreta har bland annat skrivit tre böcker om sin uppväxt och liv den första heter ”Skolhemsongen” därefter ”Ett nytt liv” och ”Miraklet”.

 

Gå gärna in och läs på Annagretas blogg http://mommas.junselebyar.se/wp/ 

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stipendium fick även Lena Eriksson och Göran Stenmark

”För att i ord och ton levandegjort hembygdens historia”

Förutom att det underhåller och roar sin publik med artistnamnet GöLe. Forskar de också i traktens spelmän från förr.

Läs mera på deras sida ”Junsele Spelmän”  http://hembygd.junselebyar.se/spelman/

GöLes sida på Facebook

https://www.facebook.com/groups/683540318389367/

 

 

Posted in Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Grattis till Paul Lundins minnesfonds stipendium 2014 Annagreta, Lena och Göran!

Boken – ”Sanningar och sägner i Ådalsliden”

Det har kommit en ny bok med Berättelser ur ”Sanningar och sägner i Ådalsliden” av Paul Lundin. En nedkortad version av originalet som kom 1982. Boken innehåller Pauls personporträtt av ”Stormän, fattigfolk och särlingar” materialet är bearbetat av Bertil Nordin, som även var med och hjälpte Paul att sammanställa boken 1982. Boken är utgiven av Paul Lundins minnesfond och innehåller även Pauls handkolorerade foton med vyer över bygden, de flesta fotade på 1950-talet.

Så här skriver Bertil i Byabladet nr 4. 2014.

Min vän Paul Lundin

   Jag kommer väl ihåg den digra högen av maskinskrivna manuskript, som Paul Lundin hade i sina gömmor när Ådalslidens Hembygds & Turistförening aktualiserade utgivning av ”Ådalslidens hembygdsbok II”. Året var 1982 och det blev en hembygdsbok enbart med Pauls berättelser. Allt han hade hört om, själv sett och upplevt, och fått fram under sina arkivstudier blev samlat och tryckt hos Kåre Andreasson på Trycktjänst i Sollefteå. Titeln på boken blev ”Sanningar och sägner i Ådalsliden”, drygt 300 sidor inklusive ett register med dialektala uttryck.

   Företrädarna för Paul Lundins Minnesfond har under en tid diskuterat att framställa en nyutgåva av ”Sanningar och sägner i Ådalsliden” – fast i en kortare version med enbart ”personporträtt” och i någon mån med en viss modernisering av ett gammalt språkbruk.

   Det blev en ärofylld uppgift för mig att ta mig an detta, att ”återuppliva” berättelserna om en lång rad personligheter från bygden. Resultatet blev till slut en närmare 100 sidor nyutgåva med undertiteln ”Stormän, fattigfolk och särlingar”. I utgåvan finns också en källförteckning om sagesmän och arkiv och en särskild inlaga med Pauls handkolorerade foton.

   Bara att läsa om ”Björnrevenlappen” och de åldersdigna småkakorna, som Paul fick tvinga i sig, kan man uppleva som en högtidsstund!  En utmärkt julklapp och en del av min vän Pauls gedigna livsverk!

 Bertil Nordin

OLYMPUS DIGITAL CAMERABertil Nordin berättar om boken vid boksläppet den 10 december i år.

Posted in Paul Lundin | Kommentarer inaktiverade för Boken – ”Sanningar och sägner i Ådalsliden”

10 december är det boksläpp – Välkomna!

 

img115

 

Vi hoppas du blir medlem 2015 också 🙂 Du får en almanacka!

img114

Posted in Allmänt | Kommentarer inaktiverade för 10 december är det boksläpp – Välkomna!

I november 1907 köpte Johannes Kallin en häst.

Från Johannes Kallins dagböcker

Tisdagen den 19 nov. 1907.

”Mulet den här dagen. I morse kom Per Lidén han skulle följa mig norr om ån till Anders Gustafsson och se på en häst men han var så dyr på dem så jag köpte ej någon. Men när vi ätit middag så gick vi sö till N. H. Forsén och köpte hästen av honom för 425 kr. och han är vad man kallar krubbitare, får se om jag får hava nån tur med honom.

I dag har jag fått igen handlingar från K. B. och de kostade 9,50. Det var handlingar på Forsbäcken som jag fick igen.”

Johannes och Hans KallinFoto av senare datum, Johannes och Hans Kallin. Vet ej om detta är hästen han köpte 1907. Men den han köpte var en märr och får namnet Miriam.

Posted in Johannes Kallin | Kommentarer inaktiverade för I november 1907 köpte Johannes Kallin en häst.

I oktober 1938 brann det i Rå.

Ur Johannes Kallins dagböcker,

Tisdagen den 18 okt 1938

”Det regnade rent ohejdat i morse, men vid 9-tiden slutade det och kl. 12 var solen framme och blev en solljus afton. Klockan halv nio när jag satt och åt frukost kom Hilda Eriksson och ropa att elden var lös i Rå. Jag tog kikarn och rikta den mot elden och såg att det brann i en stuga bort om Nils Sjöström och då båda jag Kjell Eriksson och vi tog en båt som Sven E. rådde om och rodde upp efter ån samt gick uppför stornipa och upp efter Råsåker och när vi kom till Nils Sjöström sade han att det var Karl Samuelssons stuga som fattigvårds- och hälsonämnden hade tänt på. De skulle bränna ner stugan därför att den hyste så mycket tuberkler, flera ener hade varit lungsjuk och dött där, därför brände de ner rucklet. Skulle ha meddelat oss om sitt beslut.

Nils Sjöström bjöd in oss på kaffe i sin tillfälliga bostad, sedan de brann i våras för honom, han hade rett sig ett rum i härberget, ingen spis, utan de koka på elektrisk platta och så höll han på bygga en mindre stuga som de ska bo i till vintern.

Vi gick upp till brandstället och satt och språka med Pelle Mähler. Vi var även in till August Lundin och såg vad han ställt upp sin stuga fint.

Klockan halv två så åkte jag väst på mon och plocka 10 liter lingon. Mimmi har i Fru Jonssons sällskap varit sö på berget och plockat 15 liter.”

Nils Sjöström med hustrun Anna.

Nils Sjöström med hustrun Anna.

 

 

Posted in Johannes Kallin, | Kommentarer inaktiverade för I oktober 1938 brann det i Rå.

Johannes Kallins dagbok den 20 september 1945

”Det var lite kallt i natt och i dag har det rått och kallt varit. Börja regna kl. 3 kallt regn. På morgonen ställde jag ihop en sats grus och cement samt cementera en grund mot väggen i snickarboden, det var för vårvattnet ej skulle gå emot väggen. Sedan gjorde jag ett tak på en vedkast ner i Källdalen, hade inte rum i snickarstugan för denna ved. Sedan gjorde jag en härvkam som Nils Nyberg skall ha.

Mimmi kom ej hem från skogen i vanlig tid idag, så jag blev så orolig. Jag gick sö i backen och spejade åt alla håll men ingen Mimmi kom. Jag drev fram och åter utan ro att göra någonting, gick till snickarstugan en stund och då jag kom in igen hade Mimmi kommit hem. Hon hade gått vilse från Häxmostormyra och istället för att gå nordöst gick hon åt nordväst och kom såsmåning om ner på landsvägen som går till Edsele och Salsjön, hon kom ned på landsvägen en bit ner om Krångesjön och då var hon så vill att hon gick åt Salsjön till och hade det inte kommit en bil som skulle till Salsjön, så hon fick fråga chaufförn, så hade hon gått ända till Salsjön. När hon kom ner på Ramselevägen vid Klas Kålléns i Krånge så kom Sillhandlare Ahlberg körande från Sörmoflo och han bjöd henne att få åka ända till gränsen mellan Åhs och Häxmo. Hon var blöt och dödstrött att bära 6 sillhämta bär och gå en sådan väg.

Ingrid Söderström från Sollefteå hemma hos moder Inga Nyberg på endag har varit hit i kväll och givit oss mjuk-kaka. I går var jag två gånger väst i Torsbäcken och plocka 14 liter lingon. Dom rensade jag jämte rensa åt Mimmi och senare på aftonen var vi till Näsåker och sålde bären, 90 öre/kg.”

 

salsjovagenSalsjövägen som Mimmi kom ut på när hon gick vilse i lingonskogen.

Posted in Johannes Kallin | Kommentarer inaktiverade för Johannes Kallins dagbok den 20 september 1945