Konstnären Eduard Bechteler 1890‐1983

Eduard Bechteler, (1890-1983) var född i München och i grunden utbildad till snickare och bildhuggare. Han studerade på konstakademi och blev elev till Tysklands vid den tiden förnämsta djurmålare, Heinrich von Zügel. Det märks i Bechtelers naturmotiv med storslagna tavlor av bland annat lo och ren.

Bechteler kom till Näsåker 1933, under en resa till Lappland, som han gjorde med sin svenska fru, konstnärinnan Ruth Zachrisson. När tåget stannade vid stationen, steg paret ut för att ta en kort promenad, entusiasmerades av omgivningarnas storslagenhet och beslöt sig – hastigt och lustigt – för att stanna över natten på hotell. Morgonen därpå vandrade de åter ut i landskapet. När paret kom fram till nipkanten, just där besökscentrat Nämforsens hällristningsmuseum ligger i dag, stannade mannen som förstenad – och detta är hans egna ord: ” – Jag behövde inte mer än fem minuter för att avgöra att här eller ingenstans skulle vi bo”.

Så blev det och Bechteler byggde ett borgliknande hus, Villa Edelweiss på Prästnipan. Där hade han bostad och ateljé med stort panoramafönster och magnifik utsikt mot Nämforsen.

Näsåker och Villa Edelweiss blev Eduards och Ruths hem för många år framåt. De fick en dotter som heter Birgitta. Flera Näsåkersbor har stått modell där för konstnärsparet, och många var besöken från konstintresserade från när och fjärran.

När andra världskriget bryter ut ansöker Eduard om svenskt medborgarskap och får det. Risken var stor att bli inkallad till militärtjänst som tysk medborgare. Han får hjälp av sin gode vän läkaren Helge Dahlstedt på Österåsen med ett intyg om hans hederlighet och förmåga att försörja familjen. Dock blir misstänksamheten stor mot ”tysken” och några svåra år följer. 1949 avlider Ruth. Innan dess har Eduards största naturmotiv blivit förstört: 1944 -47 byggs Nämforsens kraftverk. Sedan försvinner forsvyerna i närheten en efter en – Kilforsen, Åkvisslan och Holaforsen. 1957 beslutar Bechteler att kräva ersättning av Vattenfall. Han vill ha 50 000 kr. för ”intrång i konstnärlig verksamhet” . Fallet blev mycket uppmärksammat. Dock lyckas han inte, men Vattenfall erbjuder honom först att lösa in fastigheten Villa Edelweiss, (något liknade hade gjorts med Konstnärens Hugo Zuhrs stuga flera år tidigare) men Eduard avböjer, kanske för att han inte vill skiljas från sin bostad på nipkanten. Sedan erbjuder Vattenfallsverket en livränta, men även det avslår Bechteler, som betraktar sig som fullt frisk och arbetsför. Han vill fortsätta att arbeta.

Eduard är något av en mystiker som person. Det återspeglas även i konsten, han mejslar fram helgon och krucifix från hela stockar. Han blir bl.a. fascinerad av samerna och deras naturreligion, och får även en övernaturlig upplevelse som blir omskriven, när han arbetar med en tavla av ett samiskt blodsoffer.

På senare år gifter han om sig med Marianne f. Geiger och resorna blir många till både hemtrakten i Bayern och till Capri dock återkommer han med jämna mellanrum till Näsåker och Villa Edelweiss.

Vid en intervju gjord i V.A. 1965 framställs han som en pigg ”75-årig yngling” och frågan ställs hur han kan hålla sig så vital. Här berättar att han varje morgon tar en hård match i romerska ringar därefter borstar han kroppen för att få fart på blodcirkulationen och han är mycket spartansk när det gäller kosten. Fast det är arbetet som är den bästa föryngringskuren: ”på en rullande sten växer ingen mossa”.

Texten skrevs med anledning av en minnesutställningen Livet vid forsen – Eduard Bechteler i Näsåker på Sollefteå Museum 2008 som var min arbetsplats då och en utställning som jag var med att bygga. Texten skrev jag till Byabladet men här har jag gjort några ändringar för att den ska passa här.

Britt-Inger Lidström

Artikeln i VA från 1965 (klickar du på bilden förstoras den)

img184bechteler1965

6 Responses to Konstnären Eduard Bechteler 1890‐1983

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *