Jag har forskat lite kring Ådals-lidens barnmorskor, dessa fantastiska kvinnor med ett av det äldsta och tuffaste yrket. De första sockenbarnmorskorna hade arbetsvillkor som vi knappat kan förstå idag, för lite och ingenting skulle de stå till tjänst dygnet runt. Jag har också skrivit om dem i Byabladet. Jag började med den sista, som säkert många av er kommer ihåg, Fru Signe Molander.
Den 17/9 1933 beslöt Ådals-Lidens Kommun att anställa Signe Lidström som barnmorska, hon är en av sju som söker tjänsten. Lidström är hennes flicknamn och hon är troligen dotter till Erik August Lidström och hans fru Helena f. Näsström. (Bodde i den s.k. Lidströmska gården mitt i byn.)
Jag har hittat ett tidningsurklipp från den 1 april 1966 med anledning av att Signe fyller 60 år och att hon ska gå i pension om en månad. Hon har då arbetat i 32 år i kommunen och hon konstaterar att arbetsvillkoren har förändrats mycket under den här tiden. Då när Signe började skedde de flesta förlossningarna i hemmen, då hade barnmorskan ensam ansvaret om modern och barnet. Signe hade tagit sin barnmorskeexamen i Stockholm (Som under lång tid var den enda ort som hade barnmorskeutbildning) jobbat några år i Skåne men återvänt till hembygden när tjänsten blev ledig i Näsåker. Signe berättar vidare i artikeln att ”numera” arbetade de mest med förberedande vård som mödragymnastik och att arbetstiderna inte gick att jämföra mot förr. ”Nu får vi kompensation för eventuell övertid i form av ledighet. Något sådan existerade aldrig under de första åren”.
Vid den tiden fanns det väglösa byar och hon berättar om en besvärlig förlossning vid just en sådan by. Hon hade dock haft sina farhågor och tagit med sig ett par starka karlar och dessa behövdes, de hade fått spika ihop en bår och burit kvinnan en mil genom skogen ”Det var i värsta vårbrytningen och för att underlätta för bärarna gjorde vi fast båren på en hästsläpa där terrängen tillät”. När de äntligen kom fram till en bilväg kunde de fara vidare till Sollefteå lasarett där kvinnan omedelbart förlöses med kejsarsnitt.
Hon kommer också ihåg en höstnatt när hon gick vilse i mörker och dimma trots att hon hade en vägvisare. De skulle till en utby i Resele och fick snubbla över stock och sten i flera timmar innan de hittade rätt. Det gick lyckligtvis bra för både Moder och barn i bägge fallen.
Signe hade även förtroendeuppdrag i barnavårdsnämnden och socialnämnden i flera år i Ådals-Liden.
Tidningsartikeln avslutas med att Signe konstaterar att hon trivts mycket bra och ångrar inte det yrkesval som hon gjorde i sin ungdom.
Text: Britt-Inger Lidström.
